Barraca de Roter vid Cala Figuera

Mellan kusten och odlingsmarken påminner Barraca de Roter vid Cala Figuera om ett Mallorca där vardagen inte kretsade kring stranden, utan kring skördetider, vädret och de karga jordarna. Den lilla ruinen var en del av rotersarnas lantbruksliv: människor som brukade avlägset belägna jordlotter och där, åtminstone tillfälligt, behövde en enkel bostad.

Det är just dess enkelhet som gör Barraca till ett besöksvärt ställe. Här finns inga salar, torn eller prydliga fasader. Istället vittnar stenarna, planlösningen och öppningarna om hur man med lokala material skapade en skyddsplats som räckte för att arbeta på landsbygden. Den som uppskattar traditionella torrstensmurar, lantlig arkitektur eller den mindre kända historien om södra Mallorca kommer att finna ett upplysande litet minnesmärke här.

Ruinen är inte lämplig som enda utflyktsmål för en längre utflykt. Den kommer bäst till sin rätt om man betraktar den noggrant och därefter besöker hamnen i Cala Figuera eller kustlandskapet vid Cala Mondragó. På så sätt möts två sidor av regionen: den välkända världen av fiskarbukter och det lugna jordbruksinlandet, som lätt förbises.

Historia och betydelse

Den röde

Bakom namnet döljer sig ett yrke inom det traditionella jordbruket på Mallorca. En ”rota” brukade odla en så kallad ”rota”, ofta en mindre eller mer avlägsen skifte som tillhörde en större jordegendom. ”Barraca” var hans praktiska bas på denna odlingsmark och erbjöd precis så mycket utrymme som behövdes för arbetet långt från gården.

Sådana stugor ingick i ett system för lantbruk som sträckte sig över hela ön. Deras betydelse ligger i att de ger en inblick i den vanliga vardagen, som sällan beskrivs i skriftliga reseskildringar. Det var inte adeln, militären eller kyrkan som präglade denna plats, utan fältarbetet och nödvändigheten att bygga ett användbart skydd av de stenar som fanns tillgängliga.

Skörd, bevarande och lagring

Barracas de roter användes under skörden av johannesbröd, mandlar eller fikon. Den som tillbringade dagen på en avlägsen odlingslott kunde förvara verktyg och arbetsredskap här. Vid regn eller storm erbjöd hyddan skydd; i vissa fall användes den dessutom för att vaka över ett djur under natten. Andra beskrivningar av denna byggnadstyp tyder på att Roter även bodde i hyddan.

Dessa olika funktioner förklarar den robusta, enkla konstruktionen. Avgörande var ett torrt inre utrymme, tåliga väggar och så låg materialförbrukning som möjligt. Barraca är därför inte bara ett förfallet litet hus, utan ett tydligt exempel på närings- och vardagshistoria.

Man bör inte spekulera om ruinens exakta ålder. Man antar ibland att denna byggnadstyp har mycket tidiga eller till och med moriska rötter, men sådana antaganden gör det inte möjligt att med säkerhet datera just detta enskilda byggnadsverk. Det som är mer talande är det som är omedelbart uppenbart: Barraca ingår i en anonym byggnadstradition som har förts vidare under lång tid, där praktisk erfarenhet var viktigare än en arkitektonisk ritning på papper.

Vad det finns att se

Torrmurverk

Det avgörande byggmaterialet är tydligt att se: Barraca byggdes i pedra seca, det vill säga som torrmur. Vid denna metod staplas naturstenar på varandra utan bindande murbruk.

Denna teknik framgår ofta tydligare på en ruin än på en restaurerad byggnad. Där väggytorna har spruckit upp syns murverkets uppbyggnad. Man bör därför inte bara titta på den övergripande formen, utan även på fogarna, de olika stora stenarna och övergångarna i hörnen. Just där blir det tydligt hur mycket hantverksmässig erfarenhet som ligger bakom en byggnad som utifrån sett verkar enkel.

Planritning och portal

Typiska ”barracas de roter” hade en nästan rektangulär grundplan och endast ett litet inre utrymme, där portalen vanligtvis utgjorde den enda öppningen.

När man betraktar Barraca är det värt att se ingången som ett funktionellt centrum, eftersom den öppnade upp det lilla inre utrymmet. Man ska inte förvänta sig någon genomarbetad rumsplanering. Charmen ligger i enkelheten: en ingång, ett skyddat utrymme och väggar som uppfyllde sitt syfte utan att ha några dekorativa anspråk.

Takformerna

Den ursprungliga byggnadstypen kännetecknades vanligtvis av ett tak med två lutande ytor, vars konstruktion kunde variera beroende på region. Från Serra de Tramuntana känner man till tak med en huvudbalk, ett träflätverk och ett tätt packat lager av dissgräs. I de flackare landskapen nära kusten lades ofta stenplattor över balkar och trä och täcktes med ett lager av rödaktigt jord- och stenmaterial.

Kunskapen om den ursprungliga takformen hjälper till att sätta de bevarade murarna i sitt sammanhang. Arkitekturen syftade inte till utsikt, ljusinsläpp eller bekvämlighet, utan till att stå emot väder och vind och till säker förvaring. Den viktigaste detaljen är därför inte en enskild prydnadssten, utan samspelet mellan material och syfte. Den som långsamt betraktar ruinen inser att det rör sig om en byggnadsstil där nästan ingenting var överflödigt. Det är just detta som skiljer Barraca från Mallorcas mer påkostade lantgårdar – och det är just detta som utgör dess dokumentära värde.

Vägbeskrivning och parkering

Från Palma

Från flygplatsen i Palma går resan först via Ma-19 och därefter via Ma-6102 till området kring Cala Figuera. Avståndet till Cala Figuera är 52 kilometer på vägen; resan tar cirka 48 minuter. Från centrala Palma går rutten också via Ma-19 och Ma-6102. Här är sträckan 58 kilometer, och resan tar cirka 56 minuter.

Dessa uppgifter gäller uttryckligen fram till Cala Figuera och inte ända fram till Barraca de Roter. Ruinen är en liten lantlig byggnad och inget monument som syns på långt håll och som man kan orientera sig efter redan på långt avstånd. För att hitta rätt rekommenderas därför en aktuell karta. Vid parkering bör man beakta den lokala skyltningen, infarter till fastigheter och eventuella tillträdesbegränsningar; man bör inte välja en infart via fältvägar enbart för att den verkar kortare på en digital karta.

Buss och sista orientering

Bland hållplatserna i närheten finns Cala Mondragó och Sa Barca Trencada. De ligger dock inte vid hamnen i Cala Figuera och ersätter inte en noggrann kontroll av den vidare vägen till ruinen. Särskilt om man reser med buss bör man i förväg ta reda på hur gångvägen mellan hållplatsen och målet ser ut och om den valda förbindelsen även passar för återresan.

På plats är det viktigare att visa återhållsamhet än att närma sig så direkt som möjligt. Barraca hör hemma i en lantlig miljö där murar, grindar och smala stigar kan markera praktiska gränser. Fordon bör endast parkeras på tillåtna ytor. På så sätt förblir besöket förenligt med platsens historiska funktion: stugan var en arbetsbyggnad i landskapet.