Böndernas monument i Sa Pobla

I Sa Pobla hyllar Monument dels Pagesos inte kungar, erövrare eller helgon, utan de människor som brukade marken runt orten. En bondkvinna och en bonde utgör monumentets centrum. Deras gemensamma framträdande synliggör vad kommunens identitet länge byggde på: kroppsarbete, jordbrukskunskap och Marjals.

Skulpturgruppen skapades av skulptören Remigia Caubet, som behandlade det bondparet inte som en folkloristisk dekoration, utan som seriösa mänskliga motparter. Kroppshållning, anatomi och ansiktsuttryck förmedlar verkets budskap; den tillhörande inskriptionen nämner uttryckligen människorna från Sa Pobla som skapade Marjals.

Ett besök här är särskilt värt besväret för resenärer som vill lära känna Mallorcas norra del bortom stränderna och de stora kulturminnena. Monumentet är ingen omfattande sevärdhet, utan en koncentrerad bit av ortens historia, vars betydelse blir tydlig när man betraktar det noggrant och ser det i sammanhanget med Sa Poblas fortfarande starkt märkbara jordbruksidentitet.

Historia och betydelse

När monumentet invigdes under Sant-Antoni-firandet 1971 stod inte bara en ny skulptur på programmet. Sa Pobla gav därmed sina egna lantarbetare ett offentligt tecken på erkännande. Invigningen var en av de centrala händelserna under den dåvarande festen – en passande inramning i en ort där Sant-Antoni-traditionen är en av de viktigaste delarna av det lokala kulturlivet.

Monumentets syfte framgår av inskriptionen vid figurernas fot: ”Als poblers que varen fer ses marjals”. Det är alltså tillägnat folket från Sa Pobla som skapade marjals. Pluralformen är avgörande: det är inte en enskild historisk person som hedras, utan en gemenskap av kvinnor och män vars arbete bidrog till ortsens kulturlandskap och ekonomiska utveckling.

Sa Poblas lantbrukshistoria

Jordbruket är här mer än bara ett dekorativt motiv. Sa Poblas historia har upprepade gånger präglats av ortens läge och dess jordbruksbefolkning. Under Revolta Forana och Germanies blev kommunen skådeplats för hårda konflikter mellan landsbygdsbefolkningen och de besittande klasserna från Palma. Senare präglades livet av missväxt, torrperioder och försörjningskriser. Mot denna bakgrund framstår monumentet inte som en romantisk tillbakablick på ett enkelt lantliv, utan som en hyllning till ett arbete som ofta utfördes under svåra förhållanden.

Monumentet skildrar inte denna utveckling kronologiskt, utan sammanfattar den i två skulpturer och en kort dedikation. Figurerna påminner om att kommunens nutida utseende inte kan förstås utan de människor som brukade åkrarna och formade Marjals.

Jubileet på ONCE-kupongen

I samband med 50-årsjubileet fick monumentet 2021 uppmärksamhet på ett ovanligt sätt: motivet avbildades på en lottsedel från den spanska blindorganisationen ONCE inför dragningen på Dia de les Illes Balears. Denna dag hyllar samtidigt både bonden och bondkvinnan.

Vad det finns att se

Två personer räcker för Remigia Caubet för att antyda en hel arbetsvärld. Skulptören avstod från en berättande sekvens av enskilda aktiviteter och koncentrerade sig istället på paret. Just därför lönar det sig att inte bara kasta en snabb blick på helheten, utan att växla blicken mellan kroppshållning, ansikten och tillägnan.

Bondkvinnan och bonden

Kvinnan och mannen framställs tillsammans som bärare av minnet. Denna jämlikhet är en viktig detalj: Monumentet hedrar inte enbart den manlige lantarbetaren, utan sätter även bondkvinnan i centrum. Båda figurerna framställs som människor vars fysiska närvaro vittnar om arbete och erfarenhet.

I samtida konstkritik har man särskilt lyft fram den noggranna återgivningen av den mänskliga anatomin samt kropparnas och ansikternas uttryckskraft. Figurerna framstår därför inte som utbytbara symboler. Deras hållning och ansiktsuttryck ger dem en stillsam individualitet, utan att för den skull upplösa monumentets gemensamma budskap.

En traditionell romantisk tolkning ser paret som två människor vid slutet av en ansträngande arbetsdag: utmattade, men nöjda med resultatet av sina ansträngningar. Det här är ingen entydigt skildrad scen med ett fastställt förlopp, utan en tolkning av kroppsspråket. Framför monumentet kan man lätt pröva detta: Är det snarare trötthet, stolthet, lugn eller en kombination av allt detta som avspeglas i ansiktena?

Det konstnärliga uttrycket

Caubets formspråk har beskrivits som medelhavsinspirerat och påverkat av grekisk-romerska förebilder. Det handlar inte så mycket om en direkt efterbildning av antik skulptur som om den betydelse som den mänskliga kroppen tillmäts i uttrycket. Anatomi, kroppshållning och uttryck tar över det berättande arbetet, medan det lantliga temat behandlas med en klassisk värdighet.

Detta skyddar framställningen från att bli ren folklore. Figurerna är inte bara illustrationer av traditionella yrken, utan en offentlig bild av människan. Fysiskt arbete framstår som en formgivande kraft, och paret tilldelas den monumentala uppmärksamhet som i äldre monument oftast var förbehållen härskare, militärer eller religiösa gestalter.

Dedikationen längst ner

Texten på minnesmärket är kort, men oumbärlig för att förstå dess innebörd. Den katalanska formuleringen riktar hyllningen till ”poblers”, invånarna i Sa Pobla, som anlade marjals. Det är först genom dessa ord som en allmänt begriplig bondscen förvandlas till ett konkret lokalt minnesmärke.

När man betraktar verket rekommenderas därför en enkel ordning: börja med att ta in paret som en helhet, jämför sedan ansikten och kroppshållning och läs till sist inskriptionen. Därefter förändras oftast också synen på figurerna. De står inte abstrakt för Mallorcas jordbruk, utan för Sa Poblas konkreta arbetshistoria.

Besöket

Monumentet kräver ingen traditionell museirundtur. Besöket fokuserar på en figurgrupp, dess kroppsspråk och dedikationen. Den som bara vill ta ett minnesfoto kan stanna en kort stund; den som betraktar verket i sitt historiska sammanhang bör ta sig tid att betrakta det ur flera vinklar och läsa texten vid foten. Det går inte att fastställa någon fast vistelsetid utifrån detta.

Titta först, läs sedan

Besöket blir mest givande om inskriptionen inte omedelbart dominerar hela upplevelsen. Först kan man observera hur bondkvinnan och bonden står i förhållande till varandra och vilket intryck deras ansikten ger. Därefter ger scenens tillägnan den dess plats och dess historiska mottagare. Denna växling mellan fri betraktelse och lokal kunskap är monumentets egentliga charm.

På så sätt blir även den välkända tolkningen – att verket föreställer slutet på en utmattande arbetsdag – lättare att förstå, utan att man nödvändigtvis behöver anamma den. Just gesternas öppenhet möjliggör olika tolkningar, samtidigt som tavlan tydligt fastställer verkets tillkomst.

Besökstider och trängsel

Det finns inga angivna öppettider eller inträdesavgifter. Eftersom tillgängligheten och de lokala bestämmelserna kan ändras rekommenderas det att man kontrollerar aktuell information hos de lokala informationskontoren innan man planerar ett specifikt besök. Det finns inte heller någon specifik tidpunkt på dagen då det garanterat är lugnt. Den som besöker monumentet i samband med en promenad genom Sa Pobla kan flexibelt passa in besöket i sin rundtur i orten.

Det är särskilt meningsfullt att koppla detta till en närmare titt på själva Sa Pobla. Utan denna koppling till orten förblir gruppen ett uttrycksfullt bondpar; med den blir den en nyckel till kommunens självbild. Minnesmärket lämpar sig därför snarare som ett medvetet inslag i en kulturhistorisk rundtur än som enda anledning till en längre utflykt.

Vägbeskrivning och parkering

Från Palma går vägen norrut längs öns centrala trafikled. Det är viktigt att notera att följande uppgifter om avstånd i kilometer och restid gäller fram till Sa Pobla, inte ända fram till monumentet. För den sista sträckan inom orten bör monumentet anges som ett separat navigationsmål.

Från flygplatsen i Palma

Från flygplatsen i Palma är avståndet på väg till Sa Pobla 47 kilometer. Resan tar cirka 37 minuter och går först längs Ma-30 och därefter längs Ma-13 norrut. När man har nått Sa Pobla följer den lokala tillfartsvägen till monumentet; restiden beror på vilken väg man väljer och den aktuella trafiksituationen.

Från Palmas centrum

Från centrala Palma är det 44 kilometer på väg till Sa Pobla. Resan tar cirka 42 minuter och går via Ma-13. Även om sträckan är något kortare än från flygplatsen tar resan längre tid på grund av avfarten från stadsområdet.

Med kollektivtrafik

I Sa Pobla finns hållplatsen Estació Sa Pobla; dessutom finns hållplatser längs Ronda nord som betjänar orten. På sidan visas de närmaste hållplatserna och aktuella förbindelser i de separata trafikuppgifterna. För den sista sträckan till minnesmärket rekommenderas att man kontrollerar den aktuella rutten.

Det finns inga tydligt markerade parkeringsmöjligheter direkt vid monumentet. Den som anländer med bil bör därför följa den lokala skyltningen och endast parkera fordonet på ordentligt markerade platser. För en kombinerad rundtur i orten är det ofta praktiskt att hitta en lämplig parkeringsplats i Sa Pobla istället för att leta efter en plats direkt vid monumentet.