Mallorca.com
sevardheter

Ermita de Betlem – Mallorcas fridfulla eremitkloster med utsikt över havet

Ermita de Betlem, Mallorca
Olaf Tausch, Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0 (Beskärning/skalning via mallorca.com) — Bearbetningar av denna bild omfattas av samma licens.

Högt ovanför nordostkusten, mellan de karga höjderna i Serres de Llevant, framstår Ermita de Betlem som en medvetet vald kontrast till det livliga Mallorca. En cypressallé leder till den före detta eremitboningen, bakom vars enkla fasad döljer sig en överraskande rikt utsmyckad kapell. Samtidigt öppnar sig landskapet mot Alcúdia-bukten.

Vägen dit är en del av upplevelsen. Den som kommer med bil från Artà följer en smal väg genom bergen. Från kustbyn Betlem leder däremot en gammal stig uppåt till fots. Båda alternativen gör det tydligt varför eremiterna just valde denna avlägset belägna plats för sitt tillbakadragna liv.

Ett besök är särskilt värdefullt för dem som uppskattar sakral arkitektur, fridfulla historiska platser och landskap med vackra utsikter. Man ska inte förvänta sig några stora utställningar eller en turistanpassad rundtur. Upplevelsen uppstår genom samspelet mellan kapellet, de gamla klosterbyggnaderna, cypresserna, källan och bergslandskapet.

Den som bara besöker anläggningen kan hålla besöket relativt kort. Som vandringsmål, med en paus vid källan och tid att njuta av utsikten, fyller Ermita däremot en stor del av dagen. Just denna frihet gör den till ett ovanligt mångsidigt resmål i nordöstra Mallorca.

Historia och betydelse

I början handlade det inte om någon representativ klostergrundning, utan om en strävan efter avskildhet. Den 29 juli 1805 grundade eremiter från gemenskaperna Sant Honorat nära Randa och Trinitat nära Valldemossa Ermita de Betlem. Tomten hade skänkts till dem. Som byggplats användes resterna av den gamla gården Binialgorfa; där hade tidigare bland annat funnits ett vakttorn och en oljekvarn.

Grundandet 1805

Läget på cirka 280 meters höjd var lämpligt för ett tillbakadraget religiöst liv, men krävande när det gällde byggnation och försörjning. Eremitaget uppfördes långt från staden Artà i ett torrt, klippigt bergslandskap. Redan resan dit krävde ansträngning, och det dagliga livet var nära knutet till utnyttjandet av den omgivande marken. Jordbruk och boskapsskötsel hjälpte invånarna att försörja sig; därtill kom donationer.

Namnet anspelar på Betlehem. Den lilla gemenskapens religiösa verksamhet var dock inte inriktad på att synas utåt. Endast ett fåtal eremiter bodde här samtidigt. Deras vardag bestod av bön, gemensamma måltider och kroppsarbete – en livsstil vars spår fortfarande syns i kapellet, cellerna, bruksbyggnaderna och de odlade markerna runt anläggningen.

Kapellet och Kristusfiguren

Den kapell som idag präglar platsen uppfördes under denna tidiga klosterperiod. Bland dess betydande inredningsföremål finns en Kristusfigur som eremiterna fick i gåva i samband med invigningen av den heliga platsen. Därigenom har bandet mellan Ermita och Artà hållits levande: Statyn vördas särskilt där, och den 1 maj anordnas traditionellt en pilgrimsfärd från Artà till klosterkapellet.

Denna pilgrimsfärd visar att Ermita, trots sitt avskilda läge, aldrig varit helt avskild från omgivningen. Den var en tillflyktsort för en liten gemenskap och samtidigt en religiös samlingspunkt för befolkningen. Den fridfulla platsen i bergen och den gemensamma pilgrimsfärden är därför båda lika viktiga delar av dess historia.

De sista eremiternas avfärd

Under mer än två århundraden beboddes anläggningen av ett litet antal ordensmedlemmar. De sista eremiterna flyttade av åldersskäl till eremitaget Santíssima Trinitat nära Valldemossa. Det fanns inga efterträdare. Ermita de Betlem är inte längre ett bebott kloster.

Utflyttningen förändrade ortskaraktären, men utplånade inte dess religiösa betydelse. Kapellet, pilgrimstraditionen och den traditionella användningen av anläggningen håller minnet av eremitlivet levande. Idag besöks Ermita främst som en historisk, kulturell och andlig plats – inte som ett kloster med en aktiv gemenskap.

Vad det finns att se

Det första starka intrycket får man redan innan man når kapellets dörr. En lång allé, kantad av höga cypresser, leder blicken rakt mot kyrkan. Denna nästan 150 meter långa tillfartsväg fungerar som en övergång: det öppna bergslandskapet lämnas bakom sig, medan de regelbundet planterade träden samlar in vägen och riktar den mot kapellet.

Cypressallén

Vid Ermita bildar cypresserna en tydlig synlinje. Mellan de mörka stammarna syns fasaden och portalen till en början bara i fragment. För varje steg träder kapellet allt tydligare fram i förgrunden.

Allén erbjuder en av de bästa utsiktspunkterna för foton: inte direkt framför fasaden, utan några steg bakåt, där trädraderna, stigen och kapellet tillsammans syns i bilden.

Den neoklassicistiska kapellet

Kapellet har en korsformad grundplan och är utformad i neoklassicistisk stil. Från utsidan är den relativt diskret. Dekorationerna är bland annat koncentrerade till ingångsportalen, som accentueras av målade kakelplattor. Just denna kontrast mellan den enkla bergsarkitekturen och de färgglada detaljerna är värd att titta närmare på innan man går in.

Inuti blir inredningen betydligt rikare. Ett marmoraltare utgör det liturgiska centrumet, medan fresker täcker taket. Målningarna leder blicken uppåt och förändrar rummets intryck: den kapell som utifrån verkar ganska sträng förvandlas till ett färgsprakande sakralt rum. Dimensionerna förblir överskådliga, men just därför kan altaret, takmålningarna och figurerna betraktas på nära håll.

Kristusfigur och Mariaavbildning

Bland konstverken har Kristusfiguren, som donerades i samband med invigningen, en särskild betydelse. Den är inte bara en del av inredningen från Ermita-kyrkans tidiga historia, utan också föremål för den vördnad från Artà som har bevarats fram till i dag. Den som kommer den 1 maj upplever därför platsen på ett annat sätt än under en vanlig, lugn besöksdag.

Inredningen omfattar dessutom en staty av Jungfru Maria. Tillsammans med altaret, freskerna och de målade kakelplattorna visar den tydligt att kapellet, trots invånarnas enkla liv, inte utformades utan prydnader. Eremiterna strävade efter personlig enkelhet, men betraktade det liturgiska rummet som en särskilt framstående mittpunkt i deras gemenskap.

De tidigare klosterbyggnaderna

Runt kapellet står de få bevarade byggnaderna från det tidigare klostret. De påminner om att Ermita inte enbart bestod av ett gudshus. Här bodde man, åt och arbetade. Delar av anläggningen går tillbaka till området kring den gamla vakttornet och den tidigare herrgården, på vars ruiner gemenskapen grundade sitt säte.

Inte alla delar av byggnaden är öppna för besök som museala utställningsutrymmen. Värdet ligger snarare i helheten: kapellet, de enkla uthusen, murarna och stigarna ger en bild av ett litet samhälle inriktat på självförsörjning. Den som förväntar sig en fullständigt restaurerad klosteranläggning med klostergång, utställningslokaler och en skyltad rundvandring skulle missförstå platsens karaktär.

Sa Font och Mariahelgedomen

Nedanför, eller strax före, Ermita ligger källan Sa Font, som även kallas Font de s’Ermita. Den användes av eremiterna för vattenförsörjning och för att bevattna åkrarna. Intill källan finns en konstgjord klippgrotta med ett mariahelgedom, vars utformning påminner om Lourdes.

För vandrare från Betlem utgör källan en naturlig rastplats inför den sista sträckan till eremitklostret. Ett stenbord inbjuder till en paus. Vattnet bör dock inte utan vidare betraktas som en pålitlig dricksvattenkälla; man bör ha med sig tillräckligt med eget vatten i bagaget för vandringen.

Utsikten mot Alcúdia-bukten

Ermita ligger i Massís d’Artà, en del av Serres de Llevant. Från området kring anläggningen och från tillfartsvägen öppnar sig vidsträckta utsikter över Alcúdia-bukten. Havet ligger långt nedanför, medan de klippiga bergskedjorna omger platsen mot land.

Den som kommer med bil från Artà hittar en utsiktsplats ungefär en kilometer före vägens slut, där man kan göra ett kort stopp. Längs vandringsleden från Betlem öppnar sig utsikten steg för steg: ju högre upp man kommer, desto tydligare framträder kusten och bukten. Utsikten är alltså inte en enskild vy, utan följer en under hela vägen fram till Ermita.

Besöket

Ett vanligt besök inleds lugnt. Efter bergsturen eller uppstigningen leder cypressallén till kapellet; därefter lönar det sig att ta en lugn rundvandring bland de bevarade byggnaderna. Inne i kapellet drar först marmoraltaret och takfreskerna till sig blicken. Därefter upptäcker man oftast de mindre detaljerna vid portalen och de religiösa figurerna på ett mer medvetet sätt.

Rundtur på anläggningen

För kapellet och den omedelbart angränsande byggnadsgruppen krävs inget långt museibesök. Det finns varken någon omfattande utställning eller någon fastställd rundvandring med många stationer. Den som betraktar arkitekturen och konsten med uppmärksamhet bör dock inte stiga av bara för att ta en snabb bild. Allén, portalen, takmålningarna och utsikten kommer först till sin rätt när man tar sig tid att njuta av dem i lugn och ro.

Det tar lite längre tid att ta sig till Sa Font. Källan och Mariahelgedomen ligger inte i kapellets centrala del, utan längs stigen i området kring Ermita. Särskilt om man kommer till fots ingår de naturligtvis i besöket. Den som kommer med bil kan också utöka besöket med denna avstickare, men bör då ha på sig stadiga skor.

Besökstid och vandring

En ren rundtur i den lilla anläggningen är överskådlig och kan planeras som ett kort kulturuppehåll. Att ange ett exakt antal minuter skulle inte vara särskilt hjälpsamt: den som bara tittar på kapellet och allén är klar betydligt snabbare än den som betraktar konstverken, går till källan och njuter av utsikten.

Vägen från Betlem gör besöket vid kapellet till en egen vandringstur. Pauser vid källan, fotostopp och vistelsen vid Ermita läggs till vandringstiden.

Lugn och trängsel

Att platsen ligger avskilt garanterar inte ensamhet vid alla tidpunkter. Ermita är ett välkänt utflykts- och vandringsmål, vilket innebär att flera besökare kan samlas vid kapellet samtidigt, särskilt när vädret är fint. Det går inte att säga vilken tid på dagen som garanterat är folktom. Den som är flexibel undviker de typiska utflyktsperioderna och ger sig tillräckligt med tid tills en grupp har gått vidare.

Den 1 maj råder en särskild situation: då äger den traditionella pilgrimsfärden från Artà till Ermita rum. Denna dag är intressant om man vill fokusera på religiös tradition och gemensam pilgrimsfärd. För ett stillsamt, individuellt besök är den däremot mindre lämplig.

Man bör kontrollera de aktuella tillträdesvillkoren för kapellet innan man åker dit. Eftersom eremitaget inte längre är bebott bör man inte förutsätta att man kan besöka interiören utan att först ha kontrollerat de aktuella villkoren.

Vägbeskrivning och parkering

När det gäller Ermita de Betlem är det viktigt att göra en distinktion: De uppmätta vägsträckorna från Palma och från flygplatsen leder fram till kustbyn Betlem, inte direkt upp till eremitaget. Därifrån fortsätter man till fots. Den som vill köra bil ända fram till Ermita når den istället från Artà via bergsvägen Ma-3333.

Från flygplatsen i Palma till Betlem

Från flygplatsen i Palma är det 73 kilometer på väg till Betlem. Resan tar cirka 65 minuter och går via Ma-15, därefter via Ma-3322 och Ma-3331. Dessa uppgifter gäller fram till Betlem. För att besöka Ermita följer man vandringsleden uppför från kusten; restiden får därför inte förväxlas med den totala resan fram till kapellet.

Den som istället vill ta sig direkt till anläggningen med bil måste köra mot Artà och vidare mot Ma-3333. Det finns ingen direkt väg från kustorten Betlem upp till kapellet.

Från centrala Palma till Betlem

Från Palma centrum är det 75 kilometer på väg till Betlem. Resan tar cirka 71 minuter och går även via Ma-15, Ma-3322 och Ma-3331. Även här avser avståndet och restiden uttryckligen orten Betlem. Därefter börjar uppstigningen till fots.

Kustvägen är särskilt lämplig om vandringen ska utgöra huvuddelen av utflykten. I Betlem är parkeringsmöjligheterna begränsade. Det är därför klokt att redan vid ortens infart eller vid den skyltade startpunkten för vandringsleden leta efter en lämplig parkeringsplats, istället för att köra långt in på de smalare bostadsgatorna.

Med bil via Artà

Från Artà leder den cirka nio kilometer långa vägen Ma-3333 till Ermita. Vägen slingrar sig uppåt genom Serres de Llevant i många kurvor, passerar lantgårdar och blir mycket smal i de övre delarna. Mötande trafik kräver uppmärksamhet; stora fordon och en hastig körstil passar inte på denna sträcka.

Ungefär en kilometer före målet ligger en utsiktsplats med utsikt över Alcúdia-bukten. Vägen slutar vid eremitbostaden. Resan dit bjuder på vackra landskap, men bör ses som en del av besöket och inte som en snabb genväg. Den som har svårt för kurviga bergsvägar bör ta lämpliga pauser.

Buss och till fots

Det finns ingen registrerad busshållplats i närheten av Ermita. Betlem är därför inte heller en destination där man utan att först kontrollera kan räkna med att det finns en direkt kollektivtrafikförbindelse ända fram till vandringens startpunkt. Aktuella tidtabeller och återresan är särskilt viktiga vid planeringen.

Den välkända vandringsleden börjar vid Ma-3331 nära Betlem och går via Cases de Betlem in i det klippiga bergslandskapet. Markeringar, röda prickar och stenhögar visar vägen. Trots att rutten är relativt överskådlig är det ändå en bergsvandring och ingen asfalterad promenadväg.

I omgivningen

Längre ner vid kusten ligger en liten by som har samma namn som eremitaget. Betlem är slutpunkten för vägen Ma-3331, som går längs kusten från Colònia de Sant Pere.

Betlem

Betlem är en praktisk utgångspunkt för vandringen upp till Ermita.

Colònia de Sant Pere

Colònia de Sant Pere ligger väster om Betlem och är, som närmaste större kustort, ett bra ställe att ta en paus på före eller efter vandringen. Väg Ma-3331 förbinder de båda orterna. Den som inte vill tillbringa hela utflykten enbart i bergen kan här njuta av utsikten över bukten och därefter följa den lugnare kustvägen till Betlem.

När det gäller kombinationen är framför allt ordningen viktig. En bergsvandring bör inte inledas först efter en lång vistelse på stranden i middagshettan. Omvänt erbjuder kusten efter nedstigningen ett behagligt sätt att avsluta dagen utan ytterligare krävande aktiviteter.

Artà och Serres de Llevant

På andra sidan bergen ligger Artà, den traditionella utgångspunkten för bilresan längs Ma-3333. Staden och Ermita visar två mycket olika sidor av samma region: här den växande orten med sina gator och kyrkobyggnader, där den avlägset belägna eremitbostaden i bergen.

Det omgivande Serres de Llevant är både ett vandringsområde och ett skyddat naturområde. Från Ermita leder ytterligare stigar uppåt, däribland rutter mot Puig de Ferrutx. Sådana turer är dock inte någon tillfällig förlängning av rundvandringen till kapellen. De kräver egen ruttplanering, tillräckligt med vatten och en realistisk bedömning av terrängen och vädret.

Rätt plats för det

Betlem i ortsbeskrivningen

Bra att veta inför besöket

Ermitas fridfulla utseende får inte dölja det faktum att den ligger i ett äkta bergslandskap. Redan stigarna mellan kapellet, utsiktsplatsen och källan kan vara ojämna. För vandringen från Betlem är stadiga skor ett måste; släta fritidsskor passar inte på de steniga sträckorna.

Vatten, sol och mat

Längs leden finns inga rastplatser som man kan räkna med. Vatten och proviant bör därför packas med redan från början. Sa Font har historiskt sett varit viktig för eremiternas försörjning, men bör inte betraktas som en garanterad dricksvattenkälla.

Vegetationen ger skugga på vissa sträckor, men stora delar av det klippiga landskapet är öppet. Det är därför klokt att ha med sig solskydd även utanför högsommaren. Vid stark hetta förlorar klättringen snabbt sin fridfulla karaktär; då är det viktigare att ge sig iväg tidigt och ha med sig rikligt med vatten än att följa ett så stramt tidsschema som möjligt.

Med barn

För familjer med äldre barn som är vana vid vandring kan vandringen från Betlem vara en givande utflykt. Cypressallén, källan, grottan och kapellet utgör tydliga delmål, samtidigt som utsikten över havet förändras ju högre upp man kommer. Det som gör vandringen så lockande är just att det i slutet inte väntar någon nöjespark, utan en äkta historisk tillflyktsort.

Sträckan är inte automatiskt lämplig för små barn. Stigen stiger stadigt och går över stenig mark. Vuxna bör realistiskt bedöma sin kondition, sin fotfäste, klädseln och sina egna bärmöjligheter. Man måste dessutom vara särskilt uppmärksam på den smala tillfartsvägen via Artà.

Vad man inte bör förvänta sig

Ermita de Betlem är inget traditionellt museum. Här finns varken någon omfattande utställningsverksamhet, någon stor rundvandring i klostergången eller någon iscensatt turistupplevelse. Inte heller mat och dryck utgör någon central del av platsen. Den som bara är ute efter en lång lista med spektakulära enskilda föremål kommer snabbt att ha gått igenom anläggningen.

Det som gör platsen sevärd är samspelet mellan några få, tydliga element: cypressallén, den neoklassicistiska kapellet, freskerna och marmoraltaret, spåren efter det tidigare eremitlivet, Sa Font och utsikten över bukten. Hänsyn till den sakrala karaktären, tysta samtal och lämplig klädsel i kapellet bör vara en självklarhet – även om det idag inte längre bor någon munkgemenskap här.

28°C Betlem
Vad är Ermita de Betlem och varför är det värt ett besök?
Ermita de Betlem är en före detta eremitboning i Serres de Llevant nära Artà. Den grundades 1805 av eremiter från gemenskaperna i Sant Honorat nära Randa och Trinitat nära Valldemossa. Värt att se är den långa cypressallén, det neoklassicistiska kapellet med korsformad grundplan, marmoraltaret, takfreskerna och de religiösa figurerna. Dessutom finns Sa Font med en mariegrotta samt vidsträckta utsikter över Alcúdia-bukten. Charmen ligger inte så mycket i en stor utställning som i kombinationen av historia, sakral miljö och avlägset bergslandskap.
Vilka öppettider gäller för Ermita de Betlem och kostar det något att komma in?
De aktuella tillträdesvillkoren bör kontrolleras strax före utflykten med hjälp av lokal information. Detta gäller särskilt tillträdet till kapellets inre, eftersom anläggningen inte längre drivs som ett bebott kloster sedan de sista eremiterna flyttade därifrån. Cypressallén, omgivningarna och vandringen är fortfarande viktiga delar av upplevelsen, men man bör inte förutsätta att kapelldörren är öppen utan att först ha kontrollerat detta.
Hur tar man sig från flygplatsen i Palma till Ermita de Betlem?
Från flygplatsen i Palma leder den uppmätta vägsträckan först till kustorten Betlem. Den är 73 kilometer lång, resan tar cirka 65 minuter och går via Ma-15, Ma-3322 och Ma-3331. Viktigt att notera: Dessa uppgifter gäller fram till Betlem, inte fram till den högt belägna eremitbostaden. Från byn leder en vandringsled upp till Ermita. Den som vill köra bil direkt fram till anläggningen måste ta sig dit från Artà via den cirka nio kilometer långa vägen Ma-3333. Det finns ingen direkt väg från Betlem till kapellet.
Hur tar man sig dit från Palmas centrum?
Avståndet längs vägen från centrala Palma till byn Betlem är 75 kilometer. Resan tar cirka 71 minuter och går via Ma-15, Ma-3322 och Ma-3331. Även detta avstånd och denna restid gäller uttryckligen fram till Betlem. Där börjar vandringen till eremitaget. Om man vill köra bil till Ermita ska man istället välja infarten från Artà via Ma-3333. Denna bergsväg är kurvig och mycket smal i den övre delen, vilket innebär att tålamod och försiktig körning krävs vid mötande trafik.
Kan man köra direkt till Ermita de Betlem med bil?
Ja, eremitaget kan nås med bil från Artà via Ma-3333. Den cirka nio kilometer långa vägen slingrar sig upp genom Serres de Llevant och blir på vissa ställen mycket smal. Mötande trafik kan därför vara besvärlig, särskilt med breda fordon. Ungefär en kilometer före vägens slut finns en utsiktsplats med utsikt över Alcúdia-bukten. Från kustbyn Betlem finns däremot ingen direkt väg till Ermita; den här sidan är utgångspunkten för vandringsleden.
Hur lång tid bör man avsätta för besöket?
För att se kapellet, cypressallén och utsikten över de närliggande byggnaderna räcker det med ett relativt kort besök. Ett fast antal minuter gör dock knappast platsen rättvisa, eftersom tiden beror på om man även vill besöka Sa Font, Mariagrottan och utsiktsplatsen. Den som vandrar upp från Betlem bör räkna med extra tid för tur och retur, pauser, besöket i kapellet och fotostopp. I detta fall är Ermita en självständig vandringstur och inte en kort besiktning.
När är det minst folk vid Ermita de Betlem?
Det går inte att ange någon tidpunkt då det garanterat är lugnt. Även om Ermita ligger avskilt är det ett populärt mål för vandringar och utflykter, och vid fint väder kan det ibland kännas livligt där. Den som kan planera flexibelt bör undvika typiska utflyktsperioder och ta med sig tillräckligt med tid för att vänta på att en grupp ska gå vidare. Detta gäller särskilt den 1 maj: Denna dag anordnas traditionellt en pilgrimsvandring från Artà till klosterkapellet. Det är kulturellt intressant, men passar mindre bra för besökare som framför allt söker ensamhet och tystnad.
Hur svår är vandringen från Betlem till Ermita?
Vägen från Betlem är en bergsvandring och ingen platt promenad. Rutten går över steniga sträckor och stiger stadigt. Markeringar med röda prickar och stenpyramider underlättar orienteringen. Stabila vandringsskor, tillräckligt med vatten, solskydd och proviant är nödvändigt, eftersom det inte finns några pålitliga rastplatser längs vägen. Vid värme bör den fysiska ansträngningen inte underskattas. Kondition, säker fotfäste och väderförhållandena bör beaktas vid planeringen.
Är Ermita de Betlem ett bra utflyktsmål för barn?
För äldre barn som är säkra på foten och vana vid vandring kan turen från Betlem vara mycket tilltalande. Cases de Betlem, den allt bättre utsikten över havet, Sa Font, Mariagrottan och slutligen cypressallén utgör varierande etappmål. För små barn är leden inte automatiskt lämplig: den stiger stadigt och innehåller steniga partier. Föräldrar bör realistiskt bedöma barnens kondition, värmen och eventuella perioder då barnen måste bäras. Den som bara vill besöka kapellet kan välja den kurviga bilvägen via Artà.
Vad kan man egentligen se vid Ermita de Betlem?
I centrum står den neoklassicistiska kapellet med korsformad grundplan. Inuti väcker marmoraltaret och takfreskerna uppmärksamhet; vid ingångsportalen finns målade kakelplattor. Bland de religiösa konstverken finns en Kristusfigur från helgedomens tidiga historia och en Mariafigur. Framför kapellet bildar en cirka 150 meter lång cypressallé den dominerande siktlinjen. Till detta kommer de få bevarade byggnaderna från det tidigare klostret samt Sa Font med en konstgjord Mariagrotta. Man ska inte förvänta sig något omfattande klostermuseum eller någon stor utställningsrundtur.
Vad kan man kombinera besöket med i trakten?
Ett självklart val är att kombinera besöket med Colònia de Sant Pere, som ligger väster om Betlem och nås via Ma-3331. Den som kommer via Ma-3333 kan kombinera utflykten med ett besök i Artà. Det finns även möjlighet till ytterligare bergsvandringar i Serres de Llevant. Från Ermita leder stigar bland annat mot Puig de Ferrutx. Sådana turer bör planeras som fristående vandringar med hänsyn till terrängen, de nödvändiga vattenförråden och väderförhållandena.
Vad bör man ta med sig till Ermita de Betlem?
För vandringen från Betlem bör man packa med sig stadiga skor, tillräckligt med eget vatten, solskydd och proviant. Sa Font är historiskt betydelsefullt, men bör inte räknas med som en garanterad dricksvattenkälla. Stora delar av bergslandskapet är utsatta för solen, även om träden ger skugga på vissa ställen. Även om man endast åker dit med bil är det bra att ha bekväma, stadiga skor om man vill besöka källan och stigarna runt anläggningen. Dessutom rekommenderas det att man kontrollerar de aktuella tillträdesvillkoren för kapellet innan avresan.