Första intrycket från bilen säger allt: ett massivt betongblock vid infartsvägen till Alcúdia, med en fasad täckt av bleknande palmmålningar och decennier av graffiti, varningsskyltar framför. Det som ser ut som en industriruin var en gång ett av Balearernas mest ambitiösa showpalats – invigt 1989 med Julio Iglesias på scenen och med det uttalade målet att föra norra Mallorca in bland Europas stora destinationer för middagsshower.
Koncept
„Pepe“ Casas, entreprenören bakom projektet, ville föra Las Vegas till Alcúdia: en flerrätters gourmetmiddag plus en påkostad scenföreställning under samma tak, plats för upp till 2 000 gäster och biljettpriser i toppskiktet av vad ön då erbjöd. Som partners fick han Air-Europa-medgrundaren Tomás Cano och researrangören Agustín Pinillos (Mundicolor) – från början var det inte någon lokal småteater utan ett storskaligt projekt med regionala ambitioner.
Invigningsgalan med Julio Iglesias satte tonen: spektakulär, högljudd och dyr. Marknaden följde inte med. För få turister tog sig till norra delen av ön, konkurrensen växte och ett senare domstolsbeslut – Audiencia Provincial förklarade bygglovet olagligt eftersom höjd och volym överskred reglerna – beseglade slutet. Efter knappt tre års verksamhet stängde palatset definitivt. Sedan dess står det kvar.
Arkitektur & atmosfär
Balearisk press har kallat byggnaden ett „Beton-UFO“ och ett „frankensteinartigen Architektur-Fehler“ – båda beteckningarna träffar på samma gång. Utifrån är det ett brutalistiskt block som syns vida omkring från motorvägen; inuti finns en häpnadsväckande amfiteater som förenar operahusets proportioner med råheten hos en industrilokal. De halvcirkelformade, terrasserade logerna där gästerna en gång åt middag och såg showen finns fortfarande kvar i sina konturer. Scenen mäter flera hundra kvadratmeter. I dag faller ljuset in genom hål i taket och trasiga fönster – diffust och oavsiktligt teatraliskt.
Graffiti täcker varje fri yta, bråte ligger i högar i hörnen och murket trä varnar för de övre våningarna. Ändå beskriver de som har sett interiören den samstämmigt som ett av öns mest starka rum – inte trots förfallet utan tillsammans med det.
Showen
Det dåvarande programmet var sensationellt för Balearerna: vita hästar red över den enorma scenen genom vattenridåer (cortinas de agua), flamencodansöser delade scen med ett storband och akrobater fyllde rummets höjd. Allt under en och samma kväll, allt i Hollywood-stil. Det var inte middagsteater i blygsam bemärkelse – det var spektakel på en nivå som ön inte tidigare hade upplevt.
För vem & vilka tillfällen
I dag är Es Fogueró Palace inte längre en evenemangsplats. Det räknas som en av Mallorcas mest fascinerande Lost Places – välkänt bland urbexfotografer, graffitikonstnärer och dokumentärfilmare som ser förfallet som sitt ämne. Om du vill beträda området bör du veta att det är officiellt avspärrat, att de övre våningarna riskerar att rasa och att människor bor permanent i ruinen, vilket kräver respekt och diskretion. Det som börjar som en spontan avstickare kan sluta mer oväntat än planerat.
Insidertips
Ruinen har en mörkare historia än de flesta Lost Places: ett dödsfall i byggnaden bedömdes i efterhand som ett dödligt brott och har sysselsatt balearisk press i åratal. Den som vill förstå hela upp- och nedgången hittar den bästa grunden i de stora reportagen från El Mundo och Majorca Daily Bulletin – de skildrar hur optimismen från ett helt årtionde göts i betong och sedan övergavs. Es Fogueró Palace är inget monument över framgång. Det är ett monument över ambitioner som kan misslyckas.
